Sverige, Sverige, sommarland

Så här i sommartorkan (som inte är nån sommartorka, för allt är vått, inuti och utanpå) så borde väl de djupa tankarna komma. Vi ligger där i hängmattan, inget händer, vi börjar fundera över existentiella frågor, varför är allting som det är, vad ska hända med oss och världen?

Men nej, inte då! Istället tycks alla förflackas och fördummas ner till nån slags ursvensk dumnivå. Som om vi när vi förflyttas ut i sommarstugebushen går tillbaka till våra buskisrötter. För varför skulle vi annars köpa lösnummer av kvällstidningarna med rubriker som de här:

68-årig hemvärnsman rånad i villaidyll i Luleå

Smällde Festis - fick tjut i örat

Blomflugor tar över Kivik

Speciellt den sista, om blomflugorna som anfaller campare och flyger ner i deras öl, är så weird att familjen tror att jag hittat på den när jag läser högt.

Blomflugor finns bevisligen, speciellt i vår kompost, även om de inte anfaller. Men Hemvärnsmän, finns det fortfarande sådana nuförtiden? När vi till och med avbeställt stridshelikoptrarna? Och Festis? Är det nån som fortfarande dricker det?

Alltsammans påminner om ett Sverige jag trodde försvunnit, men uppenbarligen har jag fel.
Och Lotta Engberg sjunger vidare på Liseberg. Varje kväll.

Jag vet inte om jag ska se det som nåt tryggt och bra, eller djupt deprimerande.

Man kunde ju tro att de finniga och hippa sommarvikarierna på kvällstidningarna skulle passa på att föra in nåt nytt när de gamla stötarna tog till hängmattan, men nehej. Det enda nya de infört är ännu fler särskrivningar och felanvändning av adverben Var och Vart.

De kanske inser att det är så här vi vill ha det, att det är detta vi vill läsa om?
Jag gör det ju uppenbarligen. Och du som läser detta. Fy fasen, vilket förfall. Eller så är det Sverige, Sommar och Tryggt. Heimat liksom.

Läs även andra bloggares åsikter om sommartorka, journalister, sommarvikarier, kvällstidningar, blomflugor, Lotta Engberg, Kivik, camping, Festis, sommarstuga, hängmatta, flugor, hemvärnsman och annat intressant

Kan inte eller vill inte?

Om vägen till mannens hjärta gick via magen hade jag fortfarande varit okysst, skriver Lillstrumpa. Jag känner igen mig starkt i detta, så tur att det gamla ordspråket inte stämmer!

Men det är onekligen praktiskt att vara så kass på matlagning att alla i familjen (samtliga av manskön) skriker Neeej, kom inte hit! när man närmar sig spisen.

Eller, nu ljuger jag faktiskt litet. Jag KAN faktiskt laga mat, men efter 20 års familjeliv tycker jag bara att det är så förbannat repetitivt och tråkigt, så jag VILL inte. Och ni vet hur det är med saker man tycker är tråkiga; man gör dem inte så helhjärtat. Därav tjuten om att hålla mig borta från spisen.

Fast igår fick jag faktiskt permission från soffan och fick komma fram till köksbänken och svänga ihop en potatisgratäng. Det var väl för att ingen av de tre hanarna hade gjort en sådan förut. När de såg hur lätt det var blev de alldeles lyckliga. Det blev jag med. Nu slipper jag även det momentet i fortsättningen.

Men den är verkligen lätt, potatisgratängen*. Annars hade jag aldrig gjort den. Mat måste gå snabbt och enkelt att göra, det är en reflex som sitter i efter tre barn och heltidsjobb. Men en fransman som jag skulle bjuda på middag en gång i ett annat liv, fick ett uttryck av fasa i ansiktet när han såg hur enkelt jag svängde ihop den. Enligt honom var det inte en riktig middag om man inte hade svettats i köket i minst två-tre timmar. Fast fasan försvann när han smakade. Det smakade naturligtvis likadant med maskinskivad potatis och lök som med mammas handhackade.

* skiva en massa potatis, lök och vitlök i köksmaskinen, ös ner i en form tillsammans med grädde och salt o peppar, ställ in ugnen 40 min. Klart. (vill man göra sig till kan man smula i en buljongtärning också.)

Läs även andra bloggares åsikter om familjelivets kaos, vägen till mannens hjärta, rymma från spisen, matlagning, recept, middag, potatisgratäng, fransmän och annat intressant

Har du försäkring om du trampar snett i sommar?

I posten ligger två erbjudanden till mig. Två färgglada broschyrer med blommor på. Det ena är från mitt Försäkringsbolag som skriver: "Under sommaren är vi mycket av den lediga tiden ute tillsammans med våra vänner och barn. Vi sparkar fotboll i gräset, cyklar eller leker på stranden. Hur lätt är det inte då att till exempel trampa snett och göra illa knäet"...

Jag känner hur solen går i moln och åskan mullrar där i bakgrunden.

Men så kommer erbjudandet: "Med vår Sjukvårdsförsäkring, Sjukvård Direkt, blir du snabbt omhändertagen och behandlad och slipper långa vårdköer."

Hjälp! Vad händer om jag INTE köper Sjukvård Direkts försäkring? Får jag stå i långa vårdköer med mitt snedtrampade knä då?! NÄÄEEEJJJ, jag vill inte behöva köpa sådant här!

Med ett trotsigt knyck sliter jag upp det andra brevet. Det är från mitt fackförbund som erbjuder mig "Inkomstförsäkring - en trygghet i kristider". Vad är nu detta? Jo, läser jag, det är helt enkelt en försäkring som garanterar att man får ut 80 procent av sin gamla lön om man skulle bli arbetslös. Men... var det inte det a-kassan skulle försäkra för? Oups nej, den tryggheten försvann ju med den borgerliga regeringen!

Men med fackets extraförsäkring "riskerar inte en eventuell arbetslöshet att bli lika privatekonomiskt förödande som om man bara omfattas av a-kassa", skriver min fackordförande i brevet. Jag blir inte alls lugn. Jag blir alldeles kall.

OK, medlemmarna i just detta fackförbund kan ju sova lugnare på natten. Men vad händer med dem som inte är medlemmar i ett fattigare fackförbund, eller inte är medlemmar i något fackförbund alls?

Denna förut så självklara del av den svenska välfärden är numera så väck att det betraktas som en revolutinerande reform och Mona Sahlin får stora applåder när hon säger att socialdemokraterna tänker införa en a-kassa värd namnet - som ger 80 procent av lönen för 80 procent av inkomsttagarna i Sverige - om de vinner valet nästa år. Men tills vidare får bara de som är med i vissa fackförbund som teckat en sådan försäkring för sina medlemmar sova gott om natten.

Akta dig för att trampa snett i sommartider och kristider!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sommar, försäkring, kristider, Almedalen, Mona Sahlin, sjukvårdsförsäkring, tilläggsförsäkring, inkomstförsäkring och annat intressant