måndag, oktober 08, 2007

Alla vill äga, alla måste bo

Visst är det kul att äga. Frågar man 100 pers om de vill äga sin bostad, svarar 90 JA. Tyvärr har inte alla människor den möjligheten. Även om rätten till en bostad står inskrivet i grundlagen, har ingen regering på många år tagit bostadspolitiken på allvar. Mona Sahlin sa att hon gjorde det, men kunde inte mycket göra. Nuvarande bostadsminister Mats Odell vill knappt kännas vid titeln. Enligt säker, högt uppsatt källa, lär han en gång ha sagt: - Bostadsminister, ja, jag kallas ju så, men jag vet inte ... jag menar, vi har ju ingen Lastbilsminister, så varför ska vi ha en bostadsminister?

Där fick vi ett tydligt besked. De borgerliga ser bostaden som en vara, en produkt som alla andra. Nu står ju knappast rätten till en lastbil inskrivet i grundlagen, så jag tycker nog att frågan kunde tas på något större allvar.

I helgen deltog jag i en debatt mot Mats Odells politiskt sakkunnige. Har glömt vad han hette, men ämnet var bostadspolitik och då särskilt ägarlägenheter, som den borgerliga regeringen nu försöker lansera. Varför då? Jo, det ska jag tala om!

Ägarlägenheter kan enklast beskrivas som radhus på höjden. Man äger sin egen lägenhet, inte en andel i huset som i en BR. Sedan är man med i en samfällighetsförening som sköter de gemensamma utrymmena. Fördelarna gentemot BR är att ägaren har lagfart på lägenheten, kan belåna den förmånligare och göra i princip vad han vill med den. Hyra ut den till exempel. Och det är här kruxet kommer. I övriga europa är det vanligt att rika människor lever på att äga och hyra ut ett antal lägenheter till dem som erbjuder högst hyra. Jag har själv har haft tre sådana kontrakt. Det var inte så kul. Framförallt blev det dyrt, både att hyra och att ta sig ur kontraktet när man behövde flytta.

Och det är väl nånstans här konflikten med ägarlägenheter ligger. De kan vara mycket fördelaktiga att äga, men för dem som blir hyresgäster i ägarlägenheterna är nackdelarna uppenbara. Till exempel så har Mats Odell inte tänkt sig att hyran ska utgår från systemet med bruksvärde, som gäller för alla andra lägenheter. "Det skulle inte finnas något tak", säger han i en intervju i Dagens Industri om möjligheten till en "friare" hyressättning. Lägenheter som byggs och hyrs ut i spekulationssyfte ger möjligen mer riskkapital till byggbranschen. Men är det en sådan bostadsmarknad vi vill ha? Marknadsekonomin är det hittills bästa systemet för att generera ekonomiskt välstånd, men den har varken uppgiften eller förmågan att fördela detta välstånd. Mats Odell har flera gånger försäkrat sitt stöd till hyresrätten, men vad som händer i ett utbyggt system med ägarlägenheter avslöjar han själv när han resonerar så här:"Hyresrätten kommer att finnas kvar. Men om utvecklingen blir som i Norge tar ägarsystemet över". Exit brukshyror, enter marknadshyror.

Därtill blir besittningsskyddet betydligt svagare för den som hyr en ägarlägenhet. Kontraktet kan visserligen ses som ett slags "förstahandskontrakt", men ägaren kan närsomhelst bryta kontraktet efter en viss uppsägningstid om han eller hon har behov av den, själv eller till någon släkting.

Mats Odell och regeringen har ytterligare en tanke med ägarlägenheterna. De ska inte bara kunna nyproduceras, de ska också kunna inrättas i allmännyttan. I de hus i förorter där det inte går att få tillräckligt intresse för att ombilda till bostadsrätt, ska enskilda intresserade hyresgäster kunna köpa loss sin lägenhet, medan övriga bor kvar med allmännyttan som värd. Tanken är då att "starka" invandrare blir kvar i förorten istället för att flytta så fort de får chansen. Mats Odell resonerar ungefär så här: Där viljan att ombilda är svag och där renoveringskostnaderna skulle bli stora, där kommer människor ändå att kunna äga sin lägenhet.

Jag har dock svårt att se vad man skulle vinna på att köpa loss sin lägenhet mitt i ett hus som ägs av allmännyttan. Är man själv ägare slipper man ju knappast kostnaden för stambytet. Och det där med lyckan att äga sin bostad, ja, det tror jag på när folk som köper loss stannar kvar i lägenheterna. Hittills har vi ju mest sett bevis på motsatsen. Köp loss till rabatterat pris, sälj fort som fan och stick därifrån. Facit: kommunens invånare har med hjälp av gemensamt ägd egendom bekostat en enskild persons boendekarriär.

Dessutom, ska regeringen lyckas prångla ut några ägarlägenheter i allmännyttan får de skynda sig. Snart är alla attraktiva hus ombildade till bostadsrätter och för de andra finns det inga köpare. En kul liten fördel med ägarlägenheter kan jag dock se: Tänk om allmännyttiga bostadsbolag gick in och köpte ägarlägenheter på Östermalm, som de sedan hyrde ut. Då kunde folk i dagens bostadskö bli grannar med Lena Adelsson Liljerot eller Gunnar Hökmark. Moderaterna har lika många riksdagsledamöter, fyra stycken, på Östermalm i Stockholm (61 000 invånare) som dom har från hela Miljonprogramssverige, så en sådan insats skulle verkligen bidra till att öka mångfalden.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: ,

4 kommentarer:

Lennart Nilsson sa...

Problemet är att i Sverige, med sin söndereglerade bostadsmarknad, så betalar vi mer för en likadan bostad än någon annanstans i Europa. Givetvis har alla människor rätt till en bra boendestandard, vilket inte alla har idag, se på trångboheten i många miljonprogramsområden t.ex. Men förutsättningen för det är att det faktiskt byggs tillräckligt så att bostäderna räcker åt alla, en marknad uppstår alltid, svart eller vit, kriminell eller hederlig. Tyvärr är det med våra kommunala bostadsbolag som med Trabanten, syftet är vällovligt men man måste nog tänka om från början...

Johanna Graf sa...

Jag tror som du att marknaden uppstår alltid, svart eller vit, när behovet finns. Jag har några funderingar kring hur man skulle kunna öka människors förmåga att spara och köpa en bostad. Hyrköpsrätt är en modell som lanserats av Ines Uusman och Annika von Scheele som jag tycker är intressant. Statlig uoomuntran till bosparande är en annan idé. Varför bara subventionera fastighetsbolag och byggherrar och ge skatteavdrag/ränteavdrag vid inköp av konsumtionsvaror på kredit och kontokortsräntor? Medan räntan på sparandet beskattas... Ett bosparande där räntan inte beskattas utan läggs till kapitalet i kombination med möjlighet till avdrag upp till ett t ex ett halvt basbelopps bosparande i deklarationen.

Lennart Nilsson sa...

Låter som en utmärkt idé. När jag var på studiebesök i Madrid berättade de att man hade ett system med hyrköp för nyproducerade lägenheter. Lägenheterna, som var ca. 70 kvm, hyrdes under 7 år, sen fick man hyresgästen köpa dem för ett pris som var bestämt från början. På så sätt tillgodogjorde sig hyresgästen värdestegringen under tiden som de sparade ihop till insatsen...

Anonym sa...

Jag ser ingen motsättning. Varför måste det enbart finnas en eller två modeller till ägande eller bostad? Möjliggör en palett av val istället: allt från ägarlägenhet till hyresrätt via bostadsrätt och hyrköpsrätt. Men det är något absurt i att hyra och avbetala en äganderätt som resulterar i ett medlemskap i en klubb (eller om man nu vill kalla det för bostadsrättsförening).